Mötet med mitt fadderbarn

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara den här dagen. Text och bilder säger mycket men själva känslan är svår att förmedla men jag ska göra mitt bästa.

Denna dagen har varit helt fantastisk och jag tror aldrig jag blivit bemött på ett sånt fint sätt. Jag blev upphämtad på morgonen för att åka till kontoret där jag skulle möta mitt fadderbarn Laura för första gången. Jag har “haft henne” sen hon var 2 år och nu är hon 7 år. Jag fick först träffa alla i personalen, det var så otroligt många så det blev lite överväldigande sedan fick jag skriva under lite papper. Sedan kommer Laura in i den lokalen jag befann mig i och hon kommer fram och kramar mig direkt och håller mina händer, det var så otroligt fint. Jag fick även en sån här fin skylt som välkomnande, så himla gulligt ❤️

Om ni undrar varför jag har mina trekking kläder är det varmaste kläderna jag har med mig och här är det ganska kallt nu, runt 10-15 grader 🥶

Jag träffade även Lauras bror samt mormor som hon bor med samt hennes moster och två kusiner varav en av dem var lika gammal som Laura och var med oss hela dagen. När jag gav presenterna var det väldigt speciellt, det betyder så otroligt mycket för dom och de bar runt på grejerna de hade fått hela dagen vad vi än gjorde så hade dem med sig presenterna. Alla de små fick en varsin liten gitarr, Laura fick en docka och en skolväska och kusinerna fick en varsin bil, Lauras bror fick två olika spel och mormorn fick en necessär samt en filt. Samt ett stort matpaket till hela familjen. Även dom hade en present till mig vilket var en skarf samt att jag fick teckningar av Laura och en väska samt mössa av företaget.

Vi åt sedan traditionell frukost från Oruro som var en typ av empanadas men i pannkaksform samt en varm majsdryck, de har så mycket olika typer av majs här😅 det var väldigt gott!

Såhär såg det ut på området där barnen kan leka. De hade även gjort en jättefin målning. De har massa olika projekt för dessa barn och ungdomar upp till 24 års ålder. Fotbollsplanen är bland annat en del som de kunnat göra pågrund av sponsorerna. De berättade även att de har 7000 sponsrade fadderbarn och 80% av dessa är svenska sponsorer, det hade jag faktiskt ingen aning om. Trodde bara Sverige var en liten del av dessa projekt.

Sedan gick vi in i en stor lokal med massor av barn där jag blev presenterade för alla dem eftersom de pengar som givarna ger går till olika projekt för alla barnen så det var fint för både mig och dem att träffas.

Sedan började vi måla på stora papper, vi skulle fylla i en tjej och kille, sedan skulle de skriva vad båda könen kan göra då de arbetar med genus frågor i detta projekt. Då målade jag tillsammans med en tjej som var så intresserad, ställde frågor och ville lära sig engelska vilket var jättekul. Sedan innan vi gick kom hon blygsamt fram och sa att jag var vacker, det var så himla gulligt. Vi skulle även ta foto med alla i personalen samt alla barnen och jag har aldrig känt mig så poppis, de blev flera foton i mindre grupper efteråt. De var så fina mot mig och även om vi inte kunde förstå varandra var ändå det mötet så fint och speciellt som jag alltid kommer ta med mig.

Efteråt fick Laura bestämma om vi skulle åka på Zoo eller åka och leka i en park. Hon valde zoot och vi var så taggade på det men när vi kom fram var det tyvärr stängt. Den besvikelsen i hennes blick och kroppsspråk var väldigt märkbar men sedan vände det ändå snabbt och hon blev taggad på att leka i parken. Jag sa till henne att jag kommer betala för en tripp till zoot en annan dag så de kan åka hela familjen och då frågade hon om jag kunde stanna en dag extra men tyvärr går inte det för jag har redan bokat nästa trip.

När vi kom till lekplatsen gungade vi och köpte såpbubblor och dem tyckte det var så roligt! Laura verkar vara en så klok och omtänksam tjej som tänker på alla i sin omgivning. Hon ville ta med kusinerna för de inte får komma ut så ofta vilket är så fint av henne och ställde så mycket frågor, till exempel om Sverige hur jag bor, vad vi äter, vad jag gör på fritiden med mera.

När vi gungade sa Laura “detta är den bästa dagen i mitt liv och jag kommer aldrig glömma denna dagen”. Det var så fint och det berörde mig så mycket och jag kommer aldrig glömma det.

Vi gick sedan till en fontän där det fanns massor av duvor som barnen matade, de älskade det.

Sedan åt vi lunch tillsammans, traditionell lunch från Oruro. Jätte gott kött med majs (som vanligt😅) samt ris och potatis. Sedan köpte vi glass och barnen var väldigt glada. Familjen var så tacksamma för allt.

Sedan åkte vi till en utsiktsplats över Oruro som var så himla fint. Där tog vi lite bilder och barnen lekte.

När jag frågade Laura i bilen var det bästa var under dagen sa hon “när vi gungade tillsammans” tänk att något sådant kan betyda så mycket. Hon kallade även mig för gudmor, det var så gulligt och jag blev så berörd.

Även om vi inte kunde prata bara jag och hon eftersom jag inte kan spanska och hon inte kan engelska så hade vi ändå så otroligt kul och hade en jättefin connection, det var som att vi träffats förut. Jag hade en fantastisk tjej med mig hela dagen som tolkade vad alla sa, då ingen annan kunde engelska.

När vi skulle säga hejdå var det så otroligt sorgligt, jag grät när jag tog farväl för jag vet ju inte om vi kommer träffas igen men jag hoppas det. Laura sa att jag hoppas du kommer och hälsar på snart igen och att vi kan hålla kontakten genom att skriva brev.

Så otroligt tacksam för denna dagen och jag önskar att alla hade fått uppleva en sån här dag, mötet med dessa människor var fantastiskt ❤️ kan ha sagt det många gånger under denna resan men detta kan vara en av de häftigaste upplevelserna på resan ❤️